homepage / pluck and play / children's corner / six short lute lessons / lute courses bavaria / lute courses öland / biography

 


Någon gång i de lägre tonåren bestämde jag mig för att läsa hela Bibeln från pärm till pärm - inte av religiöst intresse, utan litterärt. Men jag kom aldrig längre än till Fjärde Mosebok, där släktlängder radas upp sida efter sida.

Jag kunde då inte föreställa mig att jag mer än 50 år senare skulle ta mig igenom en 450 sidor lång släktträdsredovisning som får Fjärde Mosebok att framstå som rena thrillern i jämförelse. Det är norrmannen Dag Solstad som i sin första historiska "roman" med den typiskt solstadska titeln "Det uoppløselige episke elementet i Telemark i perioden 1591-1896" härleder sin mors stavtavla mer än fyra sekler bakåt.

Jag slår upp en sida på måfå och citerar: "Men mor hans var Thone Ambrosiusdatter Sauar, et av den tidligere nevnte Ambrosius Sauars fjorten barn. Hun var søster til John Ambrosiusson Sauar, som i sin tid hadde giftet seg med Ole Hovdejords datter Anlaug, og hun var også søster til den Anne Ambrosiusdatter som hadde vært gift noen korte måneder med odelsgutten til Nordre Sem, Bjørn Hansson Tinne, før denne plutselige døde, og Bjørn Hansson hadde i tillegg vært halvbror til Thor Hansson Tinne, som var far til den femtenårige jenta som Ole Hovdejord giftet seg med som noen og femtiårig enkeman."

Det går naturligtvis inte att "läsa" en sådan bok. Det handlar mera om att likt en ekorre hoppa från gren till gren i en åldrig ek på jakt efter matnyttiga ollon som kanske skulle kunna bli embryon till en gestaltad historisk berättelse, en berättelse som läsaren själv i så fall får föreställa sig.

Solstad deklarerar tidigt i boken att han inte tänker leva sig in i de en gång faktiskt levande personernas tänkesätt och känslovärld. Han skriver inte om något som inte går att dokumentera i kyrkoböcker och andra förteckningar - det skulle bara bli en fiktiv gissningslek. Det händer visserligen då och då att han spekulerar i möjliga motiv för anfädernas och anmödrarnas handlingar, men han understryker nogsamt att det inte rör sig om annat än tänkbara förklaringar, om vilka han inget kan veta.

Att släktträdet är omfattande och vittförgrenat är både sant och osant. Å ena sidan blir hundratals personer namngivna, å andra sidan lever nästan alla sina liv inom en mycket snäv geografisk yta - fyra härader i fylket Telemark i södra Norge ett tjugotal mil väster om Oslo. Livet här kretsar kring bondgårdarna och kyrkorna. Äktenskap ingås mellan barnen från de mer eller mindre närbelägna gårdarna, i vissa fall mellan ett barn från en gård och änkan eller änklingen på en annan.

Åldersskillnader spelar ingen roll, kärlek mellan parterna är ovidkommande. Allt handlar om att gifta sig till ägarskap eller andelar av gårdarna. Rikast vinner som regel, men pengar är ingen garanti mot pest eller andra farsoter som kan lämna också förmögna gårdsägare på obestånd.

Med alla dessa giftermål mellan släktingar borde ju faran för inavel vara överhängande, men det ordet nämns aldrig i boken. På en gård visar sig nästan alla barnen vara mentalt eller fysiskt handikappade, men i den vidskepliga samtiden skylldes detta på mörkrets makter.

Förmögna borgare från de omgivande städerna, främst Skien, äger en och annan av de större gårdarna, men bor där inte själva utan överlåter odlingsrätten på arrendekontrakt till lokala bönder.

När släktled läggs till släktled genom tre århundraden växer en indirekt berättelse fram, en berättelse som kanske säger mer om det faktiska livet i detta begränsade bonderike än en aldrig så inlevelsefullt gestaltad roman. Solstad själv dyker då och då upp från sin dolda berättarposition likt en gäckande skugga som ironiskt undandrar sig alla tvärsäkra utsagor om sina anfäders och anmödrars bevekelsegrunder. Det är dessa sporadiska framträdanden som ger den utmattade läsaren lust att fortsätta några sidor till.

Om inte Solstad har blivit skvatt galen på äldre dagar så finns det naturligtvis en bestämd avsikt bakom en så genuint läsarovänlig bok. Den är mindre en berättelse än ett slags kommenterad textuell installation av en gammal bondbygd, där seder och bruk var desamma i århundrade efter århundrade ända inpå industrialismens och modernitetens försiktiga genombrott i Norge i början av förra seklet.

Jag lär inte komma ihåg ett enda av alla dessa namn som räknas upp, men boken blir inte desto mindre ett bestående minne av en läsupplevelse som inte liknar någon annan. Jag ångrar inte mödan. Solstad är ändå Solstad.


Related Articles:
Barbour Betty Interactive Liner
Herr Barbour Rosamund Läder Jacka
barbour london outlet
barbour jackor online
Herr Barbour Rosamund Läder Jacka
återförsäljare barbour

back to top


homepage / pluck and play / children's corner / six short lute lessons / lute courses bavaria / lute courses öland / biography