homepage / pluck and play / children's corner / six short lute lessons / lute courses bavaria / lute courses öland / biography

 


Säg att det räcker för publiken att få uppleva Donizettis bedårande cavatinor och romantiska arior framföras på begriplig svenska utan krångel. Säg att publiken trivs med att inte behöva kliva över högre trösklar än till valfritt folklustspel på en sommarteater. Och att den dessutom nöjer sig med en basic översättning.

Då är Göteborgsoperans "Kärleksdrycken" precis den "charmerande operakomedi" som utlovas. Sopranen Elin Rombo och tenoren Daniel Johansson är förtjusande och färdiga för export till världens andra operascener som med största sannolikhet kommer att fortsätta att spela "Kärleksdrycken" till sista droppen. Rollbesättningarna är reko och låter bra rakt igenom.

Men regissören Stina Ancker gör en förvånansvärt konventionell regi i Olav Myrtvedts cirkusscenografi, där man ofrånkomligen väntar på att något äntligen ska börja.

Rollerna är som hämtade ur folklustspelens karaktärsförråd. Några akrobater sätter fart på andra aktens början och tillför en känsla av tyngdlöshet och poesi som föreställningen i övrigt saknar. Det är som lutade sig Ancker mot dem och den musikaliska esprit och lyster som Tobias Ringborg framkallar hos Göteborgsoperans orkester.

Det finns ansatser till en fest som liksom aldrig börjar. Rollernas minspel blir inte mycket mer än grimaser. Donizettis opera må vara grund som en plaskdamm, men den som minns Jonathan Millers uppdaterade "Kärleksdrycken" kring en amerikansk diner på Kungliga operan 2003 vet att det går att trolla fram en högre angelägenhetsgrad ur historien och persongalleriet.

"Kärleksdrycken" hade urpremiär 1832. Kruxet är att blåsa liv i den 2013. Magnus Lindmans översättning är en metod, men den lever inte upp till Donizettis musikaliska finess. Vi skrattar till på de nusvenska orden "freak", "loser" och "jävla", men jag misstänker att det mest beror på ordens aparta klang för vad har detta med det 1920-40-tal som föreställningen vagt tillhör.

Operan handlar i korthet om bondpojken Nemorinos försök att få den kyliga överklassflickan Adinas uppmärksamhet. Han luras att köpa en magisk dryck som ska göra honom attraktiv i hennes ögon. Foto: Mats Bäcker

Men det som slutligen får Adina intresserad av honom är den självkänsla han utstrålar när hela damkören vill älska med honom, de har nämligen fått reda på att han ska ärva och bli miljonär. När Nemorino bärs ut av de kärlekskranka "hönsen" som smeker honom över hela kroppen, hör jag en nöjd djup suck bakom mig.

Man kanske kan nöja sig med att betrakta rollerna som lustiga krumelurer ur en speldosa från 1832. En feel-good-opera efter en god middag. Men jag för min del tycker att komedi ska spelas med större allvar. Att all opera måste kännas angelägen. Och att Nemorinos tenorpärla "Una furtiva lagrima" ("Hon fick en tår i ögonvrån") när han äntligen ser känslor i Adinas ögon, ska få mig att känna något mer än att han sjunger bra.


Related Articles:
Barbour Waterproof Jacka
Barbour Arctic Down Parka
Dam Barbour Quilted Jacka
barbour jacka online
Barbour Polarquilt Jacka
Dam Barbour Liddesdale Jacka

back to top


homepage / pluck and play / children's corner / six short lute lessons / lute courses bavaria / lute courses öland / biography