Den 10.5.2011 skickade jag följande e-post till Ölandsbladets redaktion:

Hej,

den 20.4 skickade jag in denna insändare till er. Då tre veckor har förflutet utan någon reaktion från er sida, skickar jag in den igen som en påminnelse. Vore tacksam för en publicering.

Hälsningar Stefan

(Denna påminnelse till Ölandsbladets redaktion ledde ingenstans, eller snarare, till ÖBs dunkla avdelning för ej önskvärda informationer.)

Mörka moln över Borgholms kommun

Vid kommunfullmäktigemötet den 18.4.2011, hade jag till mitt anförande i ärende nr. 4, fördjupad översiktsplan Rälla - Stora Rör & Ekerum, begärt att få visa bilder. Detta förvägrades av ordföranden Jan Erici. Jag anser att jag därmed beskars i min yttrandefrihet som ledamot och att kommunfullmäktige undanhölls från viktig information som endast kunde visas med hjälp av dessa bilder.

Denna bildsvit kan nu beskådes på nätet

Följande text är det anförande som jag framförde vid ovannämnda kommunfullmäktigemöte, utan bildillustrationer.

Nu ligger den här, 6 hekto tung, den fördjupade översiktsplanen för Rälla - Stora Rör & Ekerum. Den dyraste och minst lästa publikationen i Ölands historia vågar jag påstå. Det är emellertid synd att den blivit så lite läst, här finns mycket visdom samlad. Förutom experter och myndigheter har hundratals kloka och engagerade enskilda personer investerat tid och arbete för att tänka ut, formulera och skriva ner det som berör dem i denna fördjupade översiktsplan.

Plan- och bygglagen uttrycker syftet med en översiktsplan så här: ”med beaktande av den enskilda människans frihet, främja en samhällsutveckling med jämlika och goda sociala levnadsförhållanden, och en god och långsiktigt hållbar livsmiljö, för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.”
Folkhälsomålet Nr. 1 ”Delaktighet och inflytande i samhället” uppmuntrar den enskilde medborgaren att ta aktiv del i planprocessen, där hon eller han, kan deltaga i samråd, göra skriftliga samråds- och utställningsyttranden.

Den 15 mars 2011 lade kommunstyrelsen sista handen på denna kostsamma publikation. Men redan den 17 oktober 2007 kunde vår kommunledning förutsäga hur resultatet av denna fördjupning skulle bli. ”Det arbete med fördjupning av översiktsplanen som kommunen kommer att genomföra kommer att innehålla att förutsättningar för detta skapas inom den förvärvade fastigheten.” Fastigheten som åsyftas är Rälla 1:112, den som vi idag kallar Rällaskogen. Och vilka förutsättningar är det som skall skapas? ”De nödvändiga utvecklingsmöjligheterna för både golfanläggningen och det behov av boende som detta generer.” Vad dessa nödvändiga utvecklingsmöjligheter bestod av, visades på en framtagen markdispositionsplan, där en golfplats och flera områden med bebyggelse, samt ett område där naturmiljön bör bevaras, var intecknade.

Varför detta föregripande av resultatet av ett omfattande och komplext arbete som en fördjupad översiktsplan är? Varför denna detaljerade markdispositionsplan av ett outforskat och till stor del orört stycke natur? Jo, Jordbruksverket hade den 2 nov. 2007, avslagit bolagets förvärvsansökan. Beslutet överklagades och den 12 dec. samma år upphävdes avslaget och bolaget erhöll det sökta förvärvstillståndet. Ett avgörande bidrag till denna vändning torde ligga i denna bifogade markdispositionsplan och, ”att det vid ett telefonmöte den 30 november 2007 mellan Jordbruksverket, Borgholms kommun samt bolaget, framkom bl.a. att det råder stor politisk enighet inom kommunen om att det är angeläget att bolagets planerade verksamhet på fastigheten kan genomföras.”
Därmed var fastigheten ej längre en skogsfastighet utan en exploateringsfastighet. Köpebrev undertecknas i december 2007.

Ett exploateringsavtal mellan Borgholms kommun och bolaget, där bolagets önskan om minst 300 byggrätter och ett hotell lades fast, antogs av kommunfullmäktige den 30 mars 2009. Till avtalet bifogades ett planprogramförslag med tretton utbyggnadsområden preciserade på en karta. Så vitt jag vet har kommunledningen aldrig ifrågasatt och undersökt om detta stora antal borätter överhuvudtaget är rimligt inom det berörda området.
Detta exploateringsavtal, och den tidigare nämnda markdispositionsplanen från 2007, har följt planarbetet under hela processen. Dessa två dokument har styrt upp planarbetet, så till den milda grad, att nästan allting annat har hamnat i dess skugga. Huvudsysselsättningen har varit att till varje pris klämma in de utlovade 300 borätterna.

Och här, mina damer och herrar, står vi idag, fyra år efter starten. Och vi står vid en ruin av grusade förhoppningar om delaktighet och inflytande i samhället.
Kommunledningen har gjort bolagets önskan till sin egen. Ett civilrättsligt avtal har urholkat Plan- och bygglagens intentioner. Är detta legalt, är detta legitimt?
Den representativa demokratins legitimitet är hotad när enskilda ekonomiska intressen får väga tyngre än allmänhetens åsikter om goda och långsiktigta hållbara livsmiljöer för människorna i dagens samhälle och för kommande generationer.

De fint formulerade löften om medbestämmande, som lagstiftningen har lagt fast för den enskilde medborgaren, har visat sig vara tomma ord utan nerslag i föreliggande planprocess. Det behövs nämligen två parter för att dessa lagtexter skall bli realitet: en som uttalar sin önskan, idé eller vision, och en som lyssnar OCH tar till sig denna uttalade önskan, idé eller vision. Hundratals yttranden MOT en exploatering av Rällaskogen har lösts upp i luft. Människors sorger, engagemang OCH konstruktiva förslag har ej fått plats i denna fördjupade översiktsplan. Alliansen visade den 15 mars 2011 sitt kalla ansikte. Hela område 2, 10 och 12 i Rällaskogen återinsattes som byggnadsområden. I det Särskilda utlåtandets sammanfattning står det: Områden som de allra flesta anser att ny bebyggelse inte borde tillåtas är nr. 2,3,10 och 12. Samtliga dessa områden finns med i detta förslag till beslut av den fördjupade översiktsplanen för Rälla – Stora Rör & Ekerum.

När man förlorar sina förhoppningar, när ordet ”framtid” förlorar sin fascination, när medborgaren inte känner sig representerad av sina folkvalda, när makten känns orörlig som betong, då inträder det värsta: resignation. Och i dess spår, politikerförakt!
Medborgarna i en demokrati har anspråk på att känna till de styrandes strategier och motiv. Vi får aldrig acceptera att ärlighet är meningslöst!

Stefan Olof Lundgren, ÖP

Opublicerat öppet brev för Ölandsbladet den 17.5.2010

"Naturen ska må bättre"

Öppet brev till Magnus Lagerlöf, Ekerum Golf & Resorts nya VD.

Det är brukligt att låta en ny befattningshavare få en skonfrist på 100 dagar. Magnus Lagerlöf tillträdde som ny VD för Ekerum Golf & Resort den 1 mars 2010. Dags alltså att dra en första bilans. Två korta artiklar — i Företagaren, Nr. 4, 2010, och Ölandsbladet den 12.5.2010 — bildar källorna. Och det är inte lite som Magnus Lagerlöf har satt upp på sin agenda. Detta öppna brev, skall dock endast ta upp en aspekt: Ekerum Golf & Resorts byggplaner i Rällaskogen.

”Både norr och söder om anläggningen finns ett område som vi vill ta hand om. Just nu utreder oberoende geologer och biologer vad som krävs för att förbättra miljön generellt, ekmiljön specifikt men också sandlivet. I området som nu växer igen har det en gång frodats organismer och blommor. Den naturliga spridningen är nu nära nog helt avstannad. Där är vi beredda att främja återställningen aktivt på ett sätt som varken kommun eller länsstyrelse har möjlighet att göra. Vi ska plantera fler träd än vi tar bort, säjer Magnus Lagerlöf.”

Nej, Magnus Lagerlöf, så många träd kan Du inte plantera som ni har huggit ner! Dvs. om ni inte tänker återplantera hela golfbanan? Och är det inte så, att alla de negativa effekter som Du räknar upp beror på att hela området mer eller mindre håller på att exploateras sönder? Marken mellan Halltorpshage och Rällahage är under högsäsongen ett enda stort nöjesfält, som inte bara djur av alla de slag, utan även fler och fler människor skyr som pesten! För att ”främja återställningen aktivt” finns det en enkel lösning: riv ner och bygg ej mer! Men bygga mer — och inte så lite — det är ju precis det ni vill! Så det här pratet om ”återställning” är ingenting annat än en genomskinlig avledningsmanöver.

”Vår ambition är att naturen ska må bättre. Kontakten mellan Rällahage, Halltorpshage och stranden ska främjas, säger Magnus Lagerlöf.”

Jag vill ju inte påstå att Du ljuger, men ovanstående uttalande är mer än lovligt naivt. Vem eller vad är det som skall ha kontakt mellan de nämnda områdena? Djur, organismer och blommor? Javisst, bra, men då får man inte bygga hus, vägar, pirar, sandstrand, kallbadhus och gud vet allt vad ni planerar. Det är ju den redan utförda hårda exploateringen i området mellan Halltorpshage och Rällahage som lett till att ”den naturliga spridningen är nu nära nog helt avstannad”. Nej, det är de blivande ägarna till de arkitektritade lyxhusen i Sandwedgen och Rällaskogen som skall ha kontakt till strand och skog — and nobody else, but you! ;>)

”Det kommer även att bli nyrekryteringar framöver, konstaterar Magnus. Tanken är att inom de närmaste åren investera 1 miljard kronor i verksamheten. Det är den största satsningen på bra många år på Öland. Arbetstillfällen kommer att skapas, inte bara inom projektet, även inom infrastruktur, utbud och service för befolkningen. Här finns möjligheter för näringsidkare.”

Den här fruktlösa diskussionen har vi haft här flera år och jag kan bara rekommendera läsning av intervjuer med Din föregångare Martin Sahlberg och nyliberalismens politiker i Borgholms kommun. Och en sak får Du inte glömma: Rällaskogen är en mycket uppskattad oas för lokalbefolkningen, turister och dagsbesökare. (Naturvärdena i sej ej att förglömma). Ekerums exploateringsplaner kommer inte att skövla skogen, nej, det hoppas jag verkligen inte (nyavverkade stora kalhyggen kan dock beskådas) men att bebygga denna skog med xxx hus kommer att göra den till ett bostadsområde med träd! Den oförfalskade naturstranden kommer att bli ett eldorado för de blivande husägarna, övriga ej önskvärda! Och detta Costa-del-Sol-scenario vill Du ge oss? Och som plåster på såren får vi vaga arbetsplatslöften som Du inte ens själv tror på, eller!?

”Inom ett par år framåt planerar vi byggnation av bostäder. Det har ju varit en del diskussioner om detta, men målsättningen är att vända opinionen genom fakta och handlingar, vi har nog inte bemött den tillräckligt sakligt.”
”Vi har marknadsfört oss fel, och kritiken måste bemötas sakligt. Vi vill utveckla området men absolut inte skövla det.”

Mer sakligt? Fel marknadsföring? Nej, Magnus Lagerlöf, allt är sagt, era intentioner ligger öppna, här finns inget att snacka bort! Med hjälp av Borgholms politiker har dörren för exploatering av Rällaskogen öppnats. Vi vill att den låses igen och att nyckeln slängs i Kalmar sund!

Stefan Olof Lundgren

Opublicerat läsarbrev till Ölandsbladet den 11.5.2010

Vad gör Göran Borgö i Rällaskogen?

”... ev avverkning vid utsiktsplats som du tog upp ...”
Göran Borgö till Lisbeth Lennartsson 15.1.2010.

När kommunalrådet Lisbeth Lennartsson (C) och tjänstemannen Göran Borgö (Miljö- och byggnadschef) brevväxlar om Rällaskogen gäller det att ta fram förstoringsglaset. Dessa två — den folkvalda och tjänstemannen — betecknar nämligen lokalbefolkningen i Rälla och demokratiutövande samrådsskribenter som ”motståndare”. (Lennartsson den 4.11.2008 och Borgö den 27.3.2009).

Tjänstemannen Borgö fortsätter i brevet till Lisbeth Lennartsson från den 15.1.2010 sålunda:
”Igår var vi i Rällaskogen och träffade Ekerum, Södra och Skogsstyrelsen för att titta på några områden med bla sjuka askar. Vi hade en mycket bra diskussion och var överens om att: ...”. Därefter följer en uppräkning, t.ex. ”ingen avverkning görs i år”. Tacka för det, det är ju valår, eller som tjänstemannen Borgö väljer att formulera det: ”Vi ligger lite lågt med den informationen men arbetar vidare tillsammans med ekerum mfl.”
Men den formulering som mest inspirerar fantasin men samtidigt utlöser dom dunklaste aningar är den redan citerade: ”... ev avverkning vid utsiktsplats som du tog upp ...” Vad kan ligga bakom denna förtroliga, ja, nästan rörande, information? Här hopar sig frågorna.
För det första; vilken utsiktsplats är det frågan om? Hela ”Brantstigen” till Minneslunden är en enda lång utsiktsplats över Kalmar sund. Dessutom finns ”Utsiktsvägen” och ”Utsikten” vid Stugbyn. Här finns alltså behov av precisering.
För det andra; ur vilken position har kommunalrådet Lennartsson framfört denna önskan om avverkning vid utsiktsplatsen, som antyds i meningen ”... ev avverkning vid utsiktsplats som du tog upp ...”? Som kommunalråd? I så fall måste man fråga; vad i allra varmaste glödheta har kommunalrådet för rådgivande funktion angående skogsavverkning i Rällaskogen? Som privatperson? Har kommunalrådet Lennartsson fått första tjinget till en attraktiv tomt med utsiktsplats som ”tack för hjälpen”? Som delägare? Har kommunalrådet Lennartsson ”köpts in” i Ekerum Golf & Resort och låter tjänstemannen Borgö sköta hennes privataffärer på tjänstetid?

Tyvärr, något svar kan jag inte komma med. Det här måste lagkloka och andra experter lösa: Bäste Johan Theorin, det får bli en bok till om Öland, förslag till titel: ”Landborgslön”.

Stefan Olof Lundgren

Opublicerat läsarbrev till Ölandsbladet den 26.2.2010

Olé, en solskenshistoria

Spanien har ju som bekannt massiva ekonomiska problem. En sprängd spekulationsbubbla inom byggnadsbranchen är en av orsakerna. Mellan 1996 och 2007 upplevde Spanien en byggboom, ca. 80 000 våningar/år uppstod. Nu har det visat sej att dessa uppfördes till stor del för att stigande huspriser och höga vinster inbjöd till spekulation. När bubblan sprack blev tusentals privata hushåll och byggherrar högt skuldsatta. Av de två miljoner arbetslösa som uppstod efter 2007 föll 900 000 inom byggbranchen.

Här en sann historia saxad ur Die Zeit, 18.2.2010.
Ruset bar så fina namn som Valdeluz - Ljusets dal. Ett nyskapat boområde, ca. 70 km. norr om Madrid, upprättat för 34 000 invånare år 2006. Idag bor inte ens 800 personer där, gatorna är som utdöda. Det är en spökstad - en av många i Spanien.
400 000 Euro betalade Patrici García och Manuel Ayuoso för sin 3-rumslägenhet i Valdeluz. I dom tomma grannhusen utbjuds nu liknande lägenheter för 90 000 Euro. Det unga paret känner sej bedragna. ”Vi har ingenting av det som lovades oss. Inga skolor, inga affärer, inga krogar, inga läkare, inget apotek, ingen polis, helt enkelt: ingenting.”

Nu klämtar klockorna för oss som följer debatten om Framtid Borgholm och Rälla/Stora Rör. Lockropen från stadshusvisionärerna har en stark spansk accent: exploateringen skall säkra skolor, affärer, lokal service, arbetstillfällen etc.
Borgholm, Rälla och Stora Rör planeras för att växa med ca. 5000 personer (Borgholm från 3200 till 7000, Rälla / Stora Rör från 750 till 2000) medan befolkningsutvecklingen i Borgholms kommun enligt Kommunfakta 2008 varit oavbrutet negativ sedan 1997!
Naturligtvis är det lovvärt att försöka bryta den nedåtgående trenden. Men att sikta SÅ i det blå, OCH därefter dra igång med planritandet som om en pappersvision vore realitet och bostadskön ringlade sej från Kalmar till Borgholm, DET manar till eftertanke!

Är det dags att ge debatten en ny fokusering? Är det här ”i-det-blå-byggandet” ett sätt att hålla banker, byggherrar och exploatörer ”igång”? Devisen kanske lyder: full fart framåt!? Bygg vad tyget håller, försäljningen löser sej av sej självt!?
Men hur är det med det egentligen? I Litorinabyn vid Ekerum - idealt pendlarläge, golfplats och på ”rätt sida av 136an”- har inte ett enda hus sålts ("likannonser" kan ni finna på nätet). Där planerades för 47 hus, efter 14 blev det stopp! Örjan Petersson från Solbacka har nyligen återigen radat upp alla frågeteckenprojekt som flitiga främmande filat fram. Hur står det till med efterfrågan? Är det en husbubbla som växer? Dags för banktjänstemän, byggherrar och exploatörer att stiga in i debatten. Välkomna, Bienvenida!

Stefan Olof Lundgren

Opublicerad insändare till Ölandsbladet 2010-02-12

Framtiden om bakfoten!

Kommentar till Peter Adolfssons krönika ”Framtiden är redan här!” i Ölandsbladet den 11 februari 2010.

Gratulerar! Bättre hade Du inte kunnat visa Ert kalla ansikte. Likt en pinomästare sätter Du med högsta precision stålet i de sår som Du och Dina gelikar har rivit upp hos oss ölänningar. Med mardrömslika visioner drar hycklarna in på Öland, sjungande tittytainmentlandets* lov i ostämd falsett. Ni hyllar öppnandet av den hundraelfte ”mode”- affären där redan stanken vid dörrtröskeln förråder varornas syntetiska material. Ni glömmer att beklaga att den enda cykelaffären i Borgholm har fått kasta in handduken för att Ni misslyckats att göra Öland till ett attraktivt cykelland. Istället främjar Ni bilturismen med därav resulterande avskräckande stinkande plåthelvete. Era smaklösa litanior om turismens saliga land försöker Ni krydda genom missbruk av ord som kultur och miljö. Bevara oss från Era falska profeter och cyniska karriärister.

Framtid Borgholm nämner inte med ett ord ortsbefolkningen på Öland! Det förråder och är typiskt. De permanentboende är borträknade, åtminstone i Peter Adolfssons värld. Två av de projekt som Du lovordar — Ekerum och "airpark" — har utsatts för massiv negativ kritik från ortsbefolkningen. Du ignorerar dessa manifestationer med kall hand, liksom de härskande politikerna hitintills har gjort. Ortsbefolkningens behov och intressen har inget värde för de kortsiktigt tänkande och agerande aktörerna med akut profileringsneuros.

Ni har fått det här med framtiden om bakfoten! Ni förstör framtiden genom att förstöra det genuina och det unika. Ni pratar om utveckling men bedriver avveckling. Ni stänger skolor och låser gymnastikhallar. Ni planerar bostadsområden som barn som leker med legobitar. Ni bjuder ut naturens filéstycken till penninghungriga landfrossare.

Vems var idén att förlägga Ditt Fanerdunmässiga propagandasvammel under Krönikans rubrik? Din eller en subversiv layoutare? Där brukar ju en ”dam” vältra sej i självförhärligande folkfördumningstirader som endast borde finnas i en väl inlåst dagbok. Där är också den rätta platsen för Ditt osensibla, provokativa bidrag!

Stefan Olof Lundgren

*tittytainment = en ordkombination som beskriver kontrollerandet av människors frustration (över samhällstillstånd) och förhindrandet av protester (mot dessa samhällstillstånd) genom att göra de berörda medborgarna letargiska, passiva och ”sömniga” med trivial underhållning. Som när en mor ger sitt skrikande barn bröstet. (titty = mjölkgivande modersbröst, entertainment = underhållning.)

Opublicerad insändare till Ölandsbladet i januari 2010

Alliansen bantar?

Barockt om Rällaskogen: det blev en tummetott!

Ölandsbladets rapportering från den 2010-01-21 ”Allians-förslag bantar byggnad i Rälla-skogen” där motståndarna till exploateringen påstås skörda en politisk framgång är missledande. På bifogade satiriska collage kan läsaren själv se vad den borgliga alliansen har enats om. Dom går på i ullstrumporna och har mage att påstå att förslaget ”tar stor hänsyn till allmänhetens synpunkter”. Av de fem hetaste områdena som ligger mitt i Rällaskogen och inom strandskyddet (förutom Nr. 3) har bara ett tagits bort (Nr. 11) och ett har minskats (Nr. 12). Därmed läggs ett rep av bebyggelse och bilvägar runt Rällaskogens hals. Och vad talar mot att denna första utbyggnad skulle vara en slutpunkt? När exploatörerna väl har fått sätta ner spaden med hjälp av Borgholms politiker så är det bara att köra på: ”Full fart framåt” som Stig Bertilsson (C) sa i ett annat sammanhang.
Lisbeth Lennartsson (C) kan inte låta bli att förklara för oss att Minneslunden och ”Tomtestigen” inte hotas. Tack Lisbeth, efter alla dina försäkringar och uttalanden (som fragmentariskt återfinns på denna sida) har du äntligen visat ditt sanna ansikte: det blev en tummetott!

Bifogade satiriska collage visar exploatörerna bröderna Eklöf tillsammans med Lisbeth Lennartsson (C). Kartan till vänster är det förslag som varit ute på samråd. Nederst på bilden är namnen på alla som i sina samrådsyttranden har protesterat mot bebyggelse i Rällaskogen och särskilt områdena 2,3,10,11,12. Kartan till höger visar Alliansens bantade förslag.
Poppeas kröning anspelar på en barockopera av Claudio Monteverdi (1567 - 1643). Musikkritikern Per Feltzin skrev följande rader efter att sett ett uppförande av operan: ”Alla de leenden som döljer dolkar, alla ärliga bedyranden som är falskare än rena lögner. Alla fördelar som ska vinnas. Måste man ha ett skäl för sina handlingar hittar man alltid något. Hittar - eller hittar på.”

Stefan Olof Lundgren, Alvarsdal, januari 2010

Opublicerat läsarbrev till Ölandsbladet 2009-09-14

Svar på Carina Adolfsson Elgestams insändare

"Besöksnäringen är viktig för den svenska sysselsättningen".

Fågel eller fisk?

Kära hjärtan då, en politiker som vill säja något! ... eller? Carina Adolfsson Elgestam dimper ner mitt på Öland som en marsmänniska och sjunger besöksnäringens lovsång, melodie: Avestaforsmans brus. Ena plattheten efter den andra rabblas upp — antagligen avskrivna ur läroboken ”Säj inget med många ord!” författad av Lisbeth Lennartsson (?). Förvåningen blir ännu större när Carina Adolfsson Elgestam visas bära partibeteckningen (S). Ett sådant knäfall för ett samhälle, inrättat som ett profitcenter från vaggan till graven, trodde jag bara moderater och centerpartister vågade sej på. Men nu vill även sossarna dansa runt den gyllene kalven — eller kanske dock inte? Mitt i dimbankarna kommer ett klart moment, hon skriver: ”Öland har med sin vackra natur goda möjligheter att attrahera besökare. Särskilt besökare från andra länder som vill njuta av vår orörda natur, våra vandringsleder, vattendrag och skogar.” Förvirringen är total, vad vill denna utomjordiska gäst säja till oss ölänningar och våra tigande politiker? Är hon fågel eller fisk, Lisbeth Lennartsson eller Per Lublin?

Salmonellakyckling à la Köpingsvik

Men borde ingen ha förvarnat Carina Adolfsson Elgestam om vad hennes kollegor i nästan alla politiska kulörer i Borgholms kommun har för sej — utförsäljning av Ölands bordssilver till högstbjudande landroffare! Jag säjer bara Kolstad, ”flygande holländare” och Rällaskogen, så vet ni vad jag menar. När således välmenande Carina lägger in en strof om Ölands naturvärden, kunde hon väl inte ha mer rejält trampat de-än-så-länge-styrande på tårna? Jodå, det kan hon! Hon fortsätter nämligen sålunda: ”Även den regionala matkulturen lockar besökare som vill njuta av god mat och dryck”. Jajamensan, det skriver hon! Får det vara en salmonellakyckling à la Köpingsvik? Eller en läcker buffétallrik garnerad med ska(de)(l)djur à la Borgholm? Eller, det senaste: ”to the bottom of your stomach” ölsuperi à la Böda? (Jovisst är jag orättvis, man kan också äta alldeles utmärkt på Öland, men dom svarta fåren fördärvar aptiten!) Och det är en välkänd hemlighet, att det som utlänningarna har med sej mest, i sina välfyllda turistekipage, är mat och dryck från hemlandet!

Rädda jorden?

Ölandsbladet ställer dock kyrkan mitt i byn! På sidan 25 i samma utgåva: ”Rädda jorden? Glöm Thailandsresan”. Där står följande: ”Det internationella resandet har ökat med ungefär tio procent per år det senaste decenniet, en utveckling som går rakt emot kampen för minskade utsläpp. 2004 reste 760 miljoner personer i världen på utlandsresa. År 2020 räknar Världsturismorganisationen UNWTO med 1,5 miljarder resenärer”. Är det då moraliskt, solidariskt och ekonomiskt försvarsbart, att som Carina Adolfsson Elgestam säga: ”Vårt mål är att Sverige ska bli ett av världens främsta turistländer under det kommande decenniet.”?

Mjuk-turism

Sverige är under 6 månader ordförande för EU. En viktig målsättning är att nå en uppgörelse om ett internationellt klimatavtal vid mötet i Köpenhamn i december 2009. Det är hög tid att Sveriges politiker inser att turism är en medalj med två sidor. Begreppet ”mjuk-turism” borde vara ledstjärnan för ett ansvarsfullt förhållningssätt till våra begränsade naturresurser! Och där ligger Carina Adolfsson Elgestam helt rätt med sångstrofen ”vår orörda natur, våra vandringsleder, vattendrag och skogar”.

Stefan Olof Lundgren, Alvarsdal, 2009-09-14.

Opublicerad insändare till Ölandsbladet i augusti 2009

En magisk kväll i Källa

Vår tyske vän Frans flyttar efter åtta år på Öland tillbaka till Tyskland. Huset är sålt, flyttbilen packad. För vår sista gemensamma kväll har vi valt att besöka en konsert i Källa gamla kyrka med den passande titeln ”Det sista de skrev”.

Vi kör iväg redan vid sextiden för att vara säker på att få plats i den lilla kyrkan. Vi möts av den alltid charmanta Bodil och köper våra tre biljetter. Många har tänkt som vi och i god tid sökt sej till Källa. Nu står vi där i det härliga sommarvädret med våra biljetter och vet ej så riktigt vad vi skall göra tills konserten börjar. Då blir det rörelse i gruppen, en skylt med löfte om servering har inspirerat oss. En ström med brunbrända och festklädda kulturälskare travar bygatan fram. Efter ett tag möts vi av en ström i motsatt riktning. Snart vet vi varför: Stängt! I den inbjudande trädgården slokar solparasollerna, klockan är strax före sju. Vi tar då bilen upp till stora vägen, även där har en uteservering bara slokande parasoller och en stängtskylt att erbjuda. Frans ger upp och köper sej en glass i ICA-affären, och där står vi nu på parkeringsplatsen och väntar att klockan skall bli åtta.

Tillbaka vid Källa kyrka skymtar vi en välkänd nöjd politiker, konserten kan ta sin början. Vi har som vanligt slagit vad om hur många minuter Terje Tönnesen skall prata innan han låter oss njuta av musiken. Jag förlorar, idag är Terje på spelhumör, ej på prathumör, bra så. Den magiska kvällen kan börja.

Det blev en magisk konsert! Särskilt Johannes Brahms mörka, melankoliska, med ljuva sinnliga melodieslingor försedda Klarinettkvintett B-moll op. 115, får oss att glömma allt smått och grått.

Efteråt enas vi om att inte ta risken att stå inför en tredje stängtskylt utan färden går söderut. Fullmånen lyser starkt i öster, i väster är himmeln rödfärgad efter den nyss nedgångna solen, en magisk kväll. Frans blir melankolisk ”Es ist soooo schön hier, men jag har inte lyckats förverkliga det som jag gärna hade hoppats på”. Frans livnär sej som grafiker, sköter sina kundkontakter över internet, men skulle gärna vilja jobba mer med kultur. Han har producerat flera CD's med unga uppåtsträvande artister och hade idén att göra konserter med dom här på Öland. De kontakter han över åren har försökt att knyta med dom lokala krafterna på Öland har slagit fel. ”Det var väl för litet det jag ville göra, dom högglansiga prospekten från den tyske agenten i Borgholm var väl tänkta för dom stora koncernerna,” säjer Frans. Färden söderut fortsätter under tystnad. Genom det vackra Egby, vid Bredsätra tar vi av mot Kapelludden. När vi stannat bilen försvinner Frans i månljuset, efter ett tag dyker han upp igen, i handen har han en stor zucchini. Hans avskedspresent.

När vi vid elvatiden svänger in på Halltorpsgatan lyser dom sju gatlyktorna vid företagsbyn, lyser för det obebodda mönsterhuset och för dom obebyggda tomterna — Borgholms kommun har ett hjärta för det udda. Vid Alvarsdalsvägen härskar mörkret, dom fyra permanentboende familjerna får förlita sej på månljuset. Vi häller upp en Norrlands Guld vid köksbordet och räknar ut hur många tusen serveringarna vid Källa missade ikväll. Kulturen lever ej enbart av magiska moment. Kulturälskare törstar även efter mat och dryck.

Stefan Olof Lundgren, Augusti 2009